There's no time for a rematch

Vågar knappt skriva det men kanske, bara kanske, har vi klarat oss för den här gången.

Det blev en finfin middag med Ullis & Sabine i torsdags. Kan visserligen inte rekommendera att tala inför en föreläsningssal fylld av främlingar morgonen efter att man har haft tillgång till sex liter vin men what to do? Blev både lunch och en härlig middag hos AG på fredagen, jag tror att jag har underskattat matlagning i vänners sällskap.

Lördagen kändes som ett litet prov. Jag ville så gärna åka därifrån med känslan av att saker och ting hade löst sig och att vi hade hamnat en bra bit ovanför ytan - och vet ni, det gjorde jag faktiskt. Efter födelsedagsfirandet i Tyringe & Melodifestivalandet på Måsvägen, slutade kvällen alldeles oväntat fantastiskt. Hoppfullt, kan man väl sammanfatta det.

Igår blev det middag & bio med papps. There Will Be Blood. Oerhört bra. Mardrömmarna har gått i vågor hela natten men det var det verkligen värt.

En helg väldigt olik den förra.

Nu är jag nyss hemkommen från ännu en O.C-kväll (endast 2ggr kvar!!). Var väl fint men istället för att följa med på bokrean i natt, åker jag hem & tycker synd om mig själv. Mycket fånigt, speciellt eftersom det är självförvållat. Samtidigt, självfallet, ganska bekvämt.

Spenderade förresten helgens tågresor med att tjuvlyssna på min omgivning. Ganska spännande.

Mamman: Ta ner fötterna från stolen och sluta sparka på Max!

13-åriga dottern: Vad vill du mig?! Du är ju dum i huvudet!

Mamman får ett utbrott och utbrister de välklingande orden: Jag kastar av dig i Kristianstad!! 

Vid det här laget har resten av vagnen vaknat till. Folk sträcker på sig av nyfikenhet och ett litet leende spelar på samtligas läppar - dels av lättnad över att slippa tonårsdöttrar men säkert också över att kunna känna att de åtminstone inte tillhör en lika dysfunktionell familj. Omgivningens reaktion roade mig minst lika mycket som det högljudda grälet.

Två medelålders kvinnor framför mig. Den ena av dem snackar skit om en annan kvinna, som tillhör samma förening. En lång monolog hålls om hur snofsig och alldeles för finklädd (det är verkligen inte kläder för väder!) denna kvinna är. Mina fördomar slår till och jag tänker genast att den hurtiga friluftskvinnan framför mig måste ha svårt att skaffa sig en man & att hon säkert därför är avundsjuk på kvinnan med höga klackar. Jag sneglar ner på hennes ringfinger. Ogift. I den åldern betyder det till 99% singel. Upptäckten av mina egna fördomar roade mig minst lika mycket som att de uppfylldes.

Så här kan jag hålla på hur länge som helst. Ibland fascinerar människor mig något helt enormt. Det är jag tacksam för.

Rematch?

Ja 

Nej X

Kanske 

(ett medvetet val)

Godnatt, kiddos.