I love Paris in the rain

Om tre veckor är jag i Paris

Om sex veckor är jag i Alicante

Igår såg jag Moulin Rouge igen

& saker rör på sig, minst sagt

-merci-

en glänta

Vårbalen igår var tveklöst den bästa kvällen på mycket länge.

Ja, det räcker nog så.

TACK vänner, balklänningar, frackar, bordsdamer, bordsherrar, sånger, talare, danser, storband, mindre band, AF-borgen, Lund och sist men inte minst - JF. 

Jag kan inte låta bli att älska er alla.

Ibland får ni helt enkelt hjärtat att slå dubbelslag.

fyra ackord

it's been over a month and things are moving in the right direction

Jag vågar inte skriva längre

men jag uppskattar vårdagar i Lund

& att spendera dem med att

mata änderna i Stadsparken

fika med boule-pensionärerna

äta lunch på restaurang trots att kontot ekar tomt

besöka lilla Jätten Finn i kryptan

dricka kvällschampagne på balkongen

och laga nässelsoppa på nyplockade nässlor

Igår - lunch med Juridicums bästa. I förmiddags - mitterminskonferens med Lasse P. Ikväll - middag på St Michel med styrelsen.  Imorgon - kandidera till vice ordf i utskottet? Vem vet? Man har visst kommit upp sig här i livet. 

Skeppsbruten

Det finns en anledning till varför jag inte har skrivit på länge - och förmodligen kommer det att dröja ännu ett tag till nästa gång.

Jag trodde inte att det kunde rymma så mycket sorg hos två människor. 

Framöver blir det en status quo-period. Den som lever får se om det blir på gott eller ont.

this is the worst day of my life

There's no time for a rematch

Vågar knappt skriva det men kanske, bara kanske, har vi klarat oss för den här gången.

Det blev en finfin middag med Ullis & Sabine i torsdags. Kan visserligen inte rekommendera att tala inför en föreläsningssal fylld av främlingar morgonen efter att man har haft tillgång till sex liter vin men what to do? Blev både lunch och en härlig middag hos AG på fredagen, jag tror att jag har underskattat matlagning i vänners sällskap.

Lördagen kändes som ett litet prov. Jag ville så gärna åka därifrån med känslan av att saker och ting hade löst sig och att vi hade hamnat en bra bit ovanför ytan - och vet ni, det gjorde jag faktiskt. Efter födelsedagsfirandet i Tyringe & Melodifestivalandet på Måsvägen, slutade kvällen alldeles oväntat fantastiskt. Hoppfullt, kan man väl sammanfatta det.

Igår blev det middag & bio med papps. There Will Be Blood. Oerhört bra. Mardrömmarna har gått i vågor hela natten men det var det verkligen värt.

En helg väldigt olik den förra.

Nu är jag nyss hemkommen från ännu en O.C-kväll (endast 2ggr kvar!!). Var väl fint men istället för att följa med på bokrean i natt, åker jag hem & tycker synd om mig själv. Mycket fånigt, speciellt eftersom det är självförvållat. Samtidigt, självfallet, ganska bekvämt.

Spenderade förresten helgens tågresor med att tjuvlyssna på min omgivning. Ganska spännande.

Mamman: Ta ner fötterna från stolen och sluta sparka på Max!

13-åriga dottern: Vad vill du mig?! Du är ju dum i huvudet!

Mamman får ett utbrott och utbrister de välklingande orden: Jag kastar av dig i Kristianstad!! 

Vid det här laget har resten av vagnen vaknat till. Folk sträcker på sig av nyfikenhet och ett litet leende spelar på samtligas läppar - dels av lättnad över att slippa tonårsdöttrar men säkert också över att kunna känna att de åtminstone inte tillhör en lika dysfunktionell familj. Omgivningens reaktion roade mig minst lika mycket som det högljudda grälet.

Två medelålders kvinnor framför mig. Den ena av dem snackar skit om en annan kvinna, som tillhör samma förening. En lång monolog hålls om hur snofsig och alldeles för finklädd (det är verkligen inte kläder för väder!) denna kvinna är. Mina fördomar slår till och jag tänker genast att den hurtiga friluftskvinnan framför mig måste ha svårt att skaffa sig en man & att hon säkert därför är avundsjuk på kvinnan med höga klackar. Jag sneglar ner på hennes ringfinger. Ogift. I den åldern betyder det till 99% singel. Upptäckten av mina egna fördomar roade mig minst lika mycket som att de uppfylldes.

Så här kan jag hålla på hur länge som helst. Ibland fascinerar människor mig något helt enormt. Det är jag tacksam för.

Rematch?

Ja 

Nej X

Kanske 

(ett medvetet val)

Godnatt, kiddos.

You owe me something still

Borde diska & dammsuga nu så jag bloggar istället!


Förra veckan innehöll torsdagen vansinnigt mycket sushi hos Gabi & ett fint premiärbesök på Vildandspuben. Fredagen inleddes med en duktig träning + solande och slutade med Jesperspexet (galet bra) och en ganska bra korridorsfest hos Anders. På lördagen var det sedan dags för the one and only IST-FEST i Kattas korridor. Tro det eller ej men min & Aschtars isterbandsutklädnad var tveklöst kvällens snyggaste (kanske inte rätt ordval dock)! Söndagen avslutades med en härlig middag hos papps. Till viss del var det en riktigt bra helg och ur ett annat perspektiv en riktigt dålig.

Veckan har tyvärr inletts i det senares tecken. Visserligen blev det ännu en mysig film (animé!) + Ariman-öl i måndags samt en god OC-kväll + "lyxgifflar" igår. Tankarna är dock fokuserade på helt andra saker, vilket gör mig minst sagt disträ.


Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till, eller hur mycket jag ska skriva om det här. Kommer säkert att ångra mig, oavsett vad jag skriver. Jag försöker att hålla hoppet vid liv men det är svårt att kämpa när ingen av oss verkar helt säker på vad vi vill. Åtminstone är vi inte säkra på om vi ska orka kämpa den här gången. Å ena sidan är det inte värt det om det är så här förhållandet kommer att se ut hädanefter, med jämna mellanrum. Det här är visserligen mitt andra långa förhållande - jag är van vid att svackor börjar att uppstå efter sisådär ett år - men nu (efter ett år & åtta månader) har det blivit mitt längsta. Det gör det ännu svårare att veta om det här bara är en svacka eller något mycket värre. Å andra sidan är det mer än värt alla svårigheter som kan drabba oss i framtiden, om det bara finns en enda chans att vi kan kämpa oss till ett lika bra förhållande som tidigare.


I alla förhållanden uppstår problem, förr eller senare. Gräset är inte grönare på andra sidan. Frågan är bara om vi tycker att det är tillräckligt grönt på den här sidan.


Det hade varit oerhört skönt om någon kunde ge mig ett tydligt svar men det är dags att växa upp nu.

Detta är England/UK/Storbritannien

Kanske beror det på filmen men troligtvis inte.

I vilket fall som helst behöver jag verkligen prata med den där låtsaskompisen.

Fan. Nu är jag låg.

Sorry, läs förra inlägget om ni vill bli uppmuntrade istället.

Lovestoned

Fredagsdygnet var osannolikt bra. Extremt välbehövligt för oss båda, skulle jag tro. Befriande (för att undertrycka större ord) att det fortfarande kan vara så när man så sakta närmar sig ett år & åtta månader.

Torsdagskvällen var inte dålig, den heller. Tentaresultatet firades ordentligt med förfest på MHK, utgång på Kålles-premiären & efterfest hos Johan. Jag (och ASCHTAR, hej!) shaked what our mamas gave us på riktigt.

Överhuvudtaget utgjorde de två dagarna ett väldigt ovanligt & oväntat avslut på veckan men man kan nog inte klaga, eller hur? Välkomna förändringar med öppna armar, remember?

På fredagen hann jag också med en adrenalinkick i form av shopping, detta gudabenådade påfund. There's nothing like it. Uh, där ett tydligt tecken på att jag & min kudde behöver ha ett långt möte just nu istället för att jag ska sitta här.

Gårdagen spenderades hemma hos lilla mamma för hennes födelsedagsfirande. Alltid skönt att komma hem, nu när man faktiskt inte måste befinna sig där mer än sällan.

Jag är för övrigt nyss hemkommen från ännu ett firande av nämnda tentaresultat, fast den här gången i en lite annan klass. Middag med pappa på Grand. Igen. Ibland är livet rättvist!

Jag har stora förhoppningar för den här veckan.

Måndag - fönsterkillen kommer hit & kanske avsluta dagen med en O.C.-kväll (?)

Tisdag - tjäna pengar på AZ & avsluta dagen med This Is England i sällskap av världens näst bästa utskott

Onsdag - tjäna ännu mer pengar & därefter bjuda Simone-gullet på middag

Torsdag - hej, Gerdahallen (long time, no seen) & kanske middag med Sabine och Ullis (?)

Fredag - förhoppningsvis Jesperspexet & därefter Tour de Chambre hos Anders på Vildanden

Lördag - Ist-fest i Kattas korridor på MHK

Söndag - troligtvis bakis..

Jag kan se tillbaka på ett liv av högst tveksamma beslut.

Jag har generat mig,

försatt mig i prekära situationer

och sällan eller aldrig satt hälsan i främsta rummet.

-men fy för hundan, hör ni, jag har inte kommit längre än McDonald's-killen

Warm, fuzzy feeling inside

Oj, fick akut dåligt samvete för att jag har varit mer än kass på att uppdatera här den senaste veckan. 

På tisdagen kickade jag äntligen igång vårträningen på Gerda. Kändes himla bra, blev inte sämre av att deras våg proklamerade att jag faktiskt inte ökat i vikt på flera år. Hujeda mig, it's the small things in life that make you happy. Ska bara omvandla några kilo till muskler så är jag good to go. Speaking of, vad konstigt det helt plötsligt blev med Spanien-planerna. 

Kvällen spenderades med vin & ost hos AG & Micke, sådana människor som man aldrig vill säga hej då till.

Dagen efter kickade något mindre trevligt igång, nämligen feber & tillhörande hosta/förkylning/förlorad röst. Skyller mitt bristande bloggande på att veckans alla piller har mjukat upp min hjärna till en enda trögflytande sörja av intetsägande tankar.

Torsdagskvällen blev också mysig, oslagbart (?) god middag hos Ullis. Matlagning tillsammans är underskattat, tur att det inte dröjer så länge tills nästa gång. Blir nog nästa vecka, enligt mina, Ulrikas & Sabines mycket lösa planer. You're all invited. Och så.

Helgen blev lugn i överkant. Klarade knappt att uppmana tillräcklig ork för att ens laga mat, vilket passade sig ganska bra eftersom jag blev bjuden på middag på söndagen. Det verkar, lyckligtvis, som om det kommer att dröja länge tills en sådan helg uppenbarar sig igen.

Igår försökte jag kompensera helgens brister med en O.C.-kväll med pågarna på MHK. Riktigt fint blev det. Ännu en grej som inte behöver dröja så länge till nästa gång. Under dagen blev det dessutom lunch med folk på Lunds. Känns viktigt att utnyttja mina lediga dagar, de är inte så många längre. Det blev också årets första utskottsmöte, blir alltid på bra humör av de människorna.

Måste tyvärr lägga resten av den här dagen på städning (hej föreningsmedlemmar, som kommer på skumt besök när jag är på jobbet), pluggande (hej kursare, är det någon som har hunnit med det på sistone?!) och kattpromenad (hej Gud, kan du fixa mina sönderrivna tapeter?). Viss risk för att det, istället för ovanstående, blir några timmar i sällskap av min Mac om jag inte loggar ut snart.

Imorgon & på torsdag ska det slavas på jobbet men å andra sidan blir förhoppningsvis en torsdagskväll på Kålles-premiären inte att leka med. Det ska bli vänner, skratt, high heels, alkohol & en himla massa dans. Så det så.

My London bridge wanna go down

Trots över tre månaders längtan, var London faktiskt över förväntan.

Reserapport (hoppa över om du är sjukt ointresserad):

Torsdagen blev något förskjuten på grund av diverse förseningar och därför hann vi endast med en riktig god middag i området närliggande Kyffet. Om det finns ett enda ställe i världen som jag skulle avråda någon från att bo på så är det nämnda vandrarhem. Nästan komiskt sunkigt men åtminstone inget local wildlife i form av råttfällor med innehåll.

Fredagen var, efter en välgörande Starbucks-frukost, en enda lång orgie i shoppingrusning. Passade mig perfekt att hinna med allt på en dag så att jag slapp efterångesten över att inte ha köpt något. Det blev Oxford Street i timmar (TopShop är guld värt), Harrods (verkligen out of budgett), Agent Provocateur (stooor besvikelse), Camden Market (hej, mig själv för alldeles för många år sedan), Covent Garden (ännu en finfin middag), tunnelbaneåkning fram och tillbaka samt en hel del öl.

Lördagen inleddes med en sovmorgon & en fantastisk frukost på Crème de la Crème. Därefter bar det av på turistande. Vi hoppade på en Hop on, Hop off-buss som tog oss runt till ställen våra stackars fötter aldrig hade klarat av att ta sig till. Efter en solig promenad runt Tower of London, blev det ett lagom (?) givande besök på Tate Modern. Därefter en försenad middag i solnedgången vid Themsen. En riktigt härlig dag som avslutades på ännu en pub med ännu mer öl. Lyckades på vägen hem slå till på ett ganska bra substitut för Agent Provocateur-misslyckandet.

Söndagen var nog den allra finaste. Vi steg upp tidigt för att kunna njuta till fullo av den sista dagen i det förlovade landet. Frukost på lördagens ställe och därefter bar det iväg mot Buckingham Palace, som vi inte hann besöka under dagen innan. Vi hamnade sedan längst bak i en härlig parad, bestående av brittiska soldater klädda i gamla tiders kläder. Svårt att bli klok på vad de egentligen sysslade med men himla charmigt! Det blev sedan en sagolikt fin promenad i Hyde Park, som tycktes oändlig (både parken & den varma solskenspromenaden). Lösspringande hundar, varierande bra inlines-åkare, överlyckliga småbarn & en gosig pojkvän vid sin sida kan göra vem som helst salig. På kvällen bar det av mot Kastrup och den råkalla verkligheten igen. Den är nog inte så illa, den heller :)

Nu sitter jag här i tystnaden och längtar tills nästa resa. Inte lätt att koncentrera sig på minoritetsskydd i ABL nu men det är det väl knappast för någon av mina kära kursare. Så.. När är det helg igen?

So if you wanna be with me,

with these things there's no telling

we just have to wait and see

But I'd rather be working for a paycheck

then waiting to win the lottery

Jag tror att jag nu har bestämt mig för att jag vill kämpa för lönen, istället för att hoppas på lotterivinsten. Det är väl, minst sagt, på tiden. Vad skulle ni välja - Lönen eller Lotteriet?

Nu ska jag visst starta ett aktiebolag..

Antar att den nya terminens första dag kräver ett inlägg. 

Det tycks som om alla inlägg på den här bloggen rör nystarter. Kanske lite tragiskt att jag ska behöva så många för att fortsätta att fungera. Eller kanske tycker jag bara lite synd om mig själv eftersom jag nyss, dessvärre med blandad framgång, försökt påbörja plöjandet av den nya kurslitteraturen. Det är väl ganska rimligt att det är tungt, då första riktiga föreläsningen sker imorgon men hinner inte plugga mer under resten av veckan & hoppades därför tjäna in något sorts försprång. Oh, well, det får vara.

Det kändes som om det var bara nyligen jag satt på min förra terminsintroduktion, omgiven av diverse håglösa studenter. En välbefolkad - och högljudd - fika räddade visst dagen ändå. För mig personligen underlättade det inte, märkligt nog, att även agera (igen och igen och igen) som om ingenting hade hänt. Jag lider av en liten tidsbrist men mest av en bristande motståndskraft. Det finns förmodligen något avslöjande i blicken men få som skulle bemöda sig om att tyda det.

Födelsedagsbrunch hos Gabi i lördags & middag på Grand Hotel igår - finfint.

Tankarna rör sig annars mycket kring London. Det blir ett litet under om jag på torsdag morgon kommer ihåg saker som Passet, Punden och Packningen. Idag har jag lite disk & städning kvar samt en hel del samtal till alla helgens kattvakter :) Tisdag och onsdag blir fyllda av vistelser på Juridicum & AstraZeneca, med en kvällspremiär av ett troligtvis oinspirerande styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Kan tänka mig att resfebern kickar igång ungefär samtidigt!

Efter London hoppas jag på att det blir ett Spanien-beslut, vore oerhört härligt att kunna se fram emot under våren! Jag har en obeskrivlig lust att spendera pengar nu så det är nog alldeles lagom att boka en resa :)

Nä hörni, nu måste jag faktiskt leta upp mitt pass - fick plötslig panik! 

So long, sweethearts

SWING DIN HAMMER

Oooooh, ledig idag. Det gillas.

Tentafesten var fantastiskt rolig, jag trivdes verkligen hela kvällen/natten. Faktiskt ganska ovanligt när det gäller mig. Om det inte hade varit jobb dagen efter, hade jag nog helt enkelt suttit kvar i det där härliga köket med de där härliga människorna och bara trivts. Tack alla ni som var med under kvällen - det var helt er förtjänst. Ni gjorde mig lycklig & förvånad. Det gillas också, vet ni.

Kan visserligen inte rekommendera att slockna vid fyra-halv fem, bara för att höra den elaka väckarklockan tre timmar senare. Återfick inte riktigt medvetandet förrän imorse. Kan inte heller rekommendera att bli bestulen på sin digitalkamera en vecka innan man ska iväg på en resa men men.. You win some, you lose some - och jag vann ganska mycket under kvällen.

-borde jag inte ha mer motståndskraft vid det här laget?-

Störtskönt att slippa vara ensam i lägenheten nu, det blir en finfin helg.

Strax blir det en promenad in till stan & byta ut den gamla kurslitteraturen mot ny - fräsch - exalterande juridikläsning. Känns ändå fint att påbörja en ny termin. Ännu en nystart. Trodde att det skulle kännas som om ekorrhjulet bara fortsatte att snurra men än så länge är det all good. Kan bero på alla sockersöta ekorrar i min omgivning. Ikväll blir det bio och imorgon en god födelsedagsbrunch hos Skabbi. Kan det bli bättre? Don't think so.

Freaking Clipart har ingen guldstjärna som jag kan infoga här så om alla istället samtidigt visualiserar en stor, plastig guldstjärna framför sig så går den till Andreas för att han lyckades knäcka den oerhört svåra nöten i mitt förra inlägg. Brown eyes, I hold you near ska det vara och raden finns i en låt av just death cab for cutie. Varför folk sedan gissade på Winnerbäck-texten går mig helt över huvudet, eftersom frågan endast gällde förra inläggets rubrik :) men ni kan få gissa idag igen!

Arrivederci, Milano, ta hand om er

paradise, I hold you near

Trots allt varit en ganska bra helg, so far. Beror nog mycket på att jag vägrade sitta inne igår igen utan istället tog mig ut på stan en lång sväng. Vid den berömda Spyken-korsningen (nämligen omnämnd redan 2ggr i världens bästa blogg) sprack leendet ofrånkomligen upp & sen satt det, fånigt nog, kvar hela dagen. Jag älskar Lund. I Helsingborg kände jag mig aldrig så avslappnad & välkommen som här, trots att jag nu har bott i städerna lika länge (10 år var). Det kan knappast vara möjligt att skriva indie-deppiga texter om sin hemstad om man bor i fantastiska, virvlande, upplyftande Lund.

Gjorde sista ex-tentan idag, gick knappast bättre än tidigare & kom nog fortfarande inte upp på AB-nivå. Känns mindre betydelsefullt, så att säga. Jag vill mest att allt ska vara överstökat så att mitt liv kan återta sin forna glans. Med början på onsdag kväll, som tveklöst kommer att bli one for the books. Torsdagen kommer inte att bli så illa, den heller :) Efter en förhoppningsvis händelserik helg väntar något ännu mer spännande - packning inför LONDON-RESAN!! Aaaaaaaah!

Upptäckte förresten att låttexten som jag refererar till i min rubrik inte alls går så. Guldstjärna till den som kommer på vad där egentligen ska stå. Nu passar min version mycket bättre in på inlägget så jag låter envist den förevigas i cyberspace. Ungefär som när jag var mindre och trodde att "Summer of '69" inleddes med orden: I got my first real sex dream..

Här blir det tyvärr ingen guldstjärna för den som kan rätt text, eftersom resten av världen förmodligen INTE hörde fel pinsamt många ggr om.

Då jag förmodligen inte kommer att bli mer lärd framöver, lockar ett litet besök på Michael Hansen imorgon en hel del. Jag kan muta er med medtagen fika, om det behövs :) it would, most definitely, make my day.

Summa summarum - vi går mot ljusare tider, honeys

Om du lämnade mig nu

Från generationen ovan min har jag ofta fått höra övertygade statements på temat

"De människor som du träffar under studenttiden, kommer att vara dina vänner för livet."

Nu kommer det här inlägget kanske att låta sorgligare än vad jag egentligen känner mig men som student är man aldrig lika ensam som i tentaperioder - därav tankegångarna.

Under högstadietiden stod ett fåtal människor mig mycket nära - Matilda, Sara och sedermera även Philip, Adam, Viktor & Jesper. Jag trodde att de var sådana personer som skulle känna mig utan och innan fram till ålderdomen. När gymnasiet sedan började, gled nästan alla av dem obönhörligt längre bort. Numera vågar jag knappt ringa någon av dem, kanske för att inte förstöra det glorifierade minnet av våra upplevelser.

Första året på gymnasiet lärde jag känna några som skulle bli som systrar för mig - Johanna & Sara (ytterligare en).  Jag spenderade i princip varje vaken timme med dem fram tills sommarlovet, då de båda bestämde sig för att byta skola. Bye, bye, baby. Johanna har fastnat i Klippan, fysiskt ganska nära men mentalt tusentals mil bort. Sara bor permanent i Sthlm, med följden att vi hinner träffas kanske två gånger om året.

I slutet på gymnasiet fann jag mig sedan omgiven av människor som återigen kände igen min varje ryckning i ögonbrynen. Den här gången var de ganska många men framför allt Pia, Lovisa, &  AG kunde jag räkna som vattentäta stöd. Under vårterminen blev de ovärderliga för mig, av olika anledningar. Så kom den fantastiska studenten, en riktig berg- och dalbana. Pia flydde till England för ett år (därefter Gbg), Lovisa försvann in i arbetsmonotonin och jag sökte lyckan i Lund. Så småningom bosatte sig lyckligtvis även AG här.

Nu när jag i ett och ett halvt år har befunnit mig i den saliga röra som kallas studentlivet, är det lätt att bli nostalgisk. Jag lyckades trots allt ganska snabbt känna mig gränslöst avslappnad med vissa kursare, framför allt Sabine. Jag vet inte vad det beror på men jag saknade helt enkelt murar i hennes sällskap. I slutet på september lämnade hon dock Juridicum och tyvärr är det tveklöst så att vi träffas alldeles för sällan numera.

Så. Nu står jag här igen. Det är kanske inte så konstigt att det har blivit allt svårare att inte hålla någon på avstånd, att inte slå sönder de där murarna. Tyvärr har jag ju bara mig själv att skylla. Det är alltid lättare att komma över saker om man kan utse någon annan till syndabock ^^ Nu är det inte så att jag helt saknar långvariga vänner, jag är till exempel väldigt tacksam över att fortfarande känna Ida.  Som ni kanske vet har självklart även jag mina avskalade guldstunder men de är alldeles för få. Jag ska försöka ta mig i kragen nu, öppna upp, släppa in. Inga löften men jag ska åtminstone lägga ner garden. För nu tänker jag skaffa mig vänner för livet.

- och fan ta er, om ni lämnar mig sedan

Jag antar det finns nån du skulle ringa,

om jag inte fanns

Jag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten

det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten

men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd,

ingen känner mig så väl som du

Jag skulle fastna i min ensamhet igen,

om du lämnade mig nu

the sun is beating on my neck

Det är när man får uppleva sådant som det senaste dygnet som man tackar alla högre makter, men framför allt varandra, för att man inte har givit upp - och för att planen är att aldrig ge upp heller. Jag är oerhört tacksam, fortfarande, för att du finns i mitt liv, fortfarande.

Annars var Lund en otroligt komisk syn under gårdagen. Själv gled jag fram på isen hela vägen från mig in till stationen. Hade det inte varit för den där underbart välplacerade lyktstolpen i Spyken-korsningen så hade jag inte kunnat stanna. Som en liten Mr Bean-film.

Nu sitter jag här, efter en härlig helg, och ska ta itu med mitt liv igen. Jag förstår inte hur det ska gå till. Jag är outsägligt trött på hyresvärdars klagomål, ungjävlars giriga arvsrättsbehov, kärlekskranka migrerande arbetslösa och arbetsgivare som sända från helvetet.

Jag vill trycka på fast forward-knappen ungefär fram till nästa skratt, till nästa fest, till nästa kram, till nästa vad-som-helst-utom-lagboken-som-enda-sällskap. Den suger livet ur mig.

Jag undrar vad mina gamla barndomsvänner sysslar med just nu. Jag har inte pratat med dem på flera år och det enda som egentligen gör att jag kan tänka på dem som vänner är minnena av dem. Det spelar kanske egentligen inte så stor roll att vännerna från förr blir allt färre - att de tveklöst går att räkna på ena handen. Människor flyter obevekligt in och ut ur ens liv.

men ibland saknar jag er så att det gör ont

Framåt, uppåt

Just nu känner jag mig ovanligt nöjd med mig själv.

Då gårdagen i princip spenderades helt fel - dvs. med allt annat än pluggande - kände jag den välbekanta tentaångesten smyga sig på. Det blev knappast bättre av att jag vid midnatt med ett ryck kom på att det var onsdag, a.k.a. jobbdag, dagen efter! Det var dock tomt & tyst på jobbet så jag kunde gå redan efter fyra timmar. Kan berätta att större delen av den tiden spenderades med att beundra det mjuka snöfallet utanför mitt kontorsfönster, underbart!!!

Efter att ha fyllt på matförråden inför den stundande tvåveckorsinlåsningen, återvände jag till hemmet & har nyss lyckats med första frågan i tentahäftet. Ja, ni läste rätt - idag påbörjades mitt pluggande & jag är redan nöjd. Baah, har man kanske slutligen blivit luttrad av stressen? Eller är det bara lat? Either way, I'm pleased.

Nog snackat om juridikgrejer, jag saknar något att brinna för och juridiken går inte ens att tända på med bensin. Den gångna hösten har verkligen inte varit lika fin som den borde ha varit. Nu tror (hoppas) jag på att det är en islossning som jag har börjat känna av. Det vore så vansinnigt skönt i så fall.

Våren var så sprakande och sommaren så befriande att jag väntade mig stordåd av hösten men det blev mest platt fall. Det fanns några ljuspunkter men det räckte inte riktigt för att ta mig upp på samma höjder som tidigare. Nu är det i alla fall dags. Nyårsafton var en strålande inledning och nu kan det bara fortsätta i samma spår. Framåt, uppåt, vänner.

Nystart

Årets första dag och vad kan vara mer symboliskt än att starta en ny blogg?

Att återuppta ett sorts prostituerande av mina tankar är något som ändå fyller mig med blandade känslor. Det tar sällan lång tid innan jag börjar att censurera mig själv för att skona mina läsare och då förlorar skrivandet snabbt sin mening. Hur det än kommer att gå med den saken, är min abstinens efter att uttrycka mig alltför stor nu för att motstå en blogg.

Så - nyårslöfte:

Skriva mer, träna mer, umgås mer.

Njuta mer.

Same procedure as last year, alltså.

Enjoy and wish me luck, sugarpies!