Annars var Lund en otroligt komisk syn under gårdagen. Själv gled jag fram på isen hela vägen från mig in till stationen. Hade det inte varit för den där underbart välplacerade lyktstolpen i Spyken-korsningen så hade jag inte kunnat stanna. Som en liten Mr Bean-film.
Nu sitter jag här, efter en härlig helg, och ska ta itu med mitt liv igen. Jag förstår inte hur det ska gå till. Jag är outsägligt trött på hyresvärdars klagomål, ungjävlars giriga arvsrättsbehov, kärlekskranka migrerande arbetslösa och arbetsgivare som sända från helvetet.
Jag vill trycka på fast forward-knappen ungefär fram till nästa skratt, till nästa fest, till nästa kram, till nästa vad-som-helst-utom-lagboken-som-enda-sällskap. Den suger livet ur mig.
Jag undrar vad mina gamla barndomsvänner sysslar med just nu. Jag har inte pratat med dem på flera år och det enda som egentligen gör att jag kan tänka på dem som vänner är minnena av dem. Det spelar kanske egentligen inte så stor roll att vännerna från förr blir allt färre - att de tveklöst går att räkna på ena handen. Människor flyter obevekligt in och ut ur ens liv.
men ibland saknar jag er så att det gör ont
3 kommentarer:
kanske ska ta en termin ledigt från juridiken? hur gick det förresten med det där skumma avsnittet med flyttfåglar och grejjer? :P
saknar dig syster! <3
Nja, jag tror inte att jag orkar börja igen - dels efter en ledighet & dels utan mina kursare :S så jg får helt enkelt ride it out ^^
hehe sådär bra gick det :D förhoppningsvis det sämsta jag har presterat under utbildningen men jag klarade det iaf :P
saknar dig också - otroligt mycket
Den där fast-forwardknappen, var är den? Jag vill ha den - NU!
Skicka en kommentar